"Vart får du allt ifrån?"

Det är en fråga jag får ofta.

Jag har två stående svar - Det första är: Jag vet inte. Det andra är: Skogen.

Det är lite beroende på vem som frågar. I ärlighetens namn så vet jag inte, men det kommer antingen 100 idéer samtidigt, eller inga alls. 

Jag brukar sätta mig ner med en plan eller en tanke, om att rita eller skriva något, men det blir sällan som jag har planerat. Vilket jag nu faktiskt lärt mig att uppskatta, nu när jag lärt mig att inte streta emot. Det är det fina med fantasin, det kan bli hursomhelst - både bra och dåligt. Jag försöker inte styra den längre, jag försöker bara följa den.

Jag tror att jag på något undermedvetet sätt skapar världar. Jag skapar världen som jag önskar att den såg ut. Sen stannar jag kvar där. 

Jag har, ända sen jag var liten, haft en känsla av att inte riktigt höra hemma och att känna mig oförstådd. Det kanske är därför jag skapar så många olika figurer med olika bakgrund och olika beteenden, för jag gärna vill att alla ska kunna hitta sig själva i en karaktär.

Fick jag välja, så skulle världen vara fylld av magi, symbios djur och natur emellan och full av ogirig godhet.

Jag upplever inte att världen är sådan, men min värld är det. Min gullepluttvärld.